KÖPENHAMNSBASERADE saxofonisten Christina Dahl började lyssna på jazz som tonåring – och fastnade direkt.– Det  var som en explosion, förklarar hon.
Hon började som liten med att spela klassisk musik, därefter klarinett. Slutligen blev saxofonen hennes huvudsakliga instrument.
Förutom att spela med sitt eget band, Christina Dahl Quartet, har danskan spelat med många andra musiker.

– Jag har också spelat olika sorters jazz, och blues och rhythm and blues. Men jag tycker inte längre det är så viktigt med genrer. Det är känslan som är viktig, säger Christina Dahl.
Just nu befinner sig hon och hennes kvartett på en turné med 50 speldatum och tack vare sin vän Thorkil Boisen – som växelvis bor i Floda där sonen Simon bor

– kunde de klämma in en spelning här på vägen hem till Danmark.

– Vi spelade i Varberg igår, och innan var vi i Halmstad, Växjö och Kristianstad, berättar Christina.

HON SKRIVER SJÄLV musiken och senaste albumet Life’s Carousel (Storyville 2014) är en musikalisk berättelse om att snurra omkring i den ibland kaosartade karusell som livet är.

– Det är en berättelse om livet, om hur man kan kastas ut i kaos och ångest, men att man kan lära sig navigera och hantera sina känslor, sitt liv. Och komma ut starkare på andra sidan, säger hon.
KONSERTEN PÅ GARVERIET – arrangerad av Thorkil Boisen i samarbete med föreningen Jazz i Lerum – lockade ett femtiotal lyssnare och Christina och hennes musiker – Niclas Knudsen (gitarr), Jesper Lundgaard (bas), Espen Laub von Lillienskjold (trummor) – visade att Garveriet är en perfekt lokal för dylika aktiviteter. Avspänt, lyhört och med en varm atmosfär bjöd de publiken på sköna jazztoner medan vinden och regnet fortsatte ruska i mörkret utanför.

Varmt kaffe, färsk lyxglass och nybakat bröd från vedugnen, serverat av bagarna Enikö Farkas och Michael Pettersson, förgyllde en skön fredagskväll.

Qlaez Wennberg, ordförande för Jazz i Lerum, och Thorkil Boisen planerar redan för nästa liknande evenemang

Francks forna elev Christina Dahl bjuder på flera komplexa kompositioner, där tempoväxlingarna i exempelvis Life’s carousel påminner om när Charles Mingus och George Russell gjorde jazzen mer rytmisk fri åren kring 1960.

Light delight har ett naivt tema som utvecklas när melodislingorna vävs in i varandra som i en fuga.I Quest for the true nightingale bilder bubblar fram i huvudet. Fågelkvittret avbryts av ett snabbt bebopparti innan stillheten infinner sig, med närmast sakrala harmonier och tonföljder.

Den filmiska känslan är som starkast under ett uruppförande efter paus, där trummisen Espen Laub von Lillienskjolds pukstockar tydligast illustrerar de studsande bollar som låten har inspirerats av.

För mig är Jesper Lundgaard en sinnebild för tryggt mainstreamsväng och melodiösa solon, så han överraskar genom att få sin kontrabas att låta som en gigantisk mungiga och en liten flygplansmotor i den andra helt nya låten.

Med ett rakt soulpopkomp bryter sedan Lifetile mönstret och ger gitarristen Niclas Knudsen ett lämpligt avstamp för ett rockinfluerat solo med rått countrysound där tonerna böjs, sprätts iväg eller upprepas i tremolon. Av fyra personliga och skickliga musiker växer en kommunikativ enhet fram.

En av Dahls styrkor är att hon kan spela varje not på många olika sätt. I bluesballaden Blue longings spelar hon luftigt med mycket vibrato, i del ett av en svit blir tenorsaxen hårdare när intensiteten byggs upp till ett komp med upprepningar, medan Hat people avslutas av skrikande höga flageoletter.