Anmeldelse fra Diggat (www.digjazz.se/Diggat.html)

Lyriskt, vackert och stundtals kraft och intensitet.

Musik är kärlek för mig, säger Christina Dahl när hon berättar om sig själv på sin hemsida. Det var en kärlek som uppstod redan vid sex års ålder då hon började i musikskolan för rytm, som följdes av flera års studier. Spelade klarinett i Greger Larsens musikskola och vid sexton års ålder fick hon tag i en saxofon. Och på den vägen är det och det är kärlek till musiken som fortfarande gäller och som hon uttrycker i sin musik i dagens nyutgåva.

Life´s Carousel är inspelad november 2013, på kvartett där Christina Dahl, eller Christina Nielsen som hon heter i sina första skivor, har utvecklats både tekniskt och idémässigt i sitt spel sedan jag hörde henne både live och på skiva ingående i Ann-Sofi Söderquist kvintett för något år sedan. Och det gäller även vad det gäller hennes egna utgåvor jag hört. Hon har fått mer säkerhet i spelet och spelar med självklar övertygelse här. Niclas Knudsen spelar sin gitarr i mjukt vackra ackord och fyller ut förträffligt bakom Christinas solospel. Jesper Lundgaard bas och Espen Laub von Lillienskjold trummor, klippor som orubbligt stöttar upp och alla ger sig ut på egna små soloutflykter.

Musiken mestadels lyriskt vacker men biter stundtals till med kraft med intensitet i spelet, vilket ger både variation och spännande spänst åt musiken. Som de två i grunden så innerligt vackra Quest Fot the True Nightingale och titellåt Life´s Carousel som exempel, har partier som biter till ordentligt. Och det gäller alla skivans åtta titlar, vilka samtliga också är komponerade av Christina Dahl. Det är njutbar lyssning för allas öron och det finns engagemang och personlig inlevelse till uttryck i allt.

Af Roald Heldheim

Anmeldelse i Jazz Special #138:

Anmeldelse fra Rootstime.be:

Christina Dahl er en af de mest respekterede tenor saxofonister i Danmark, hun har en smuk lyd og en meget melodisk måde at spille på. Det minder Dexter Gordon, men der er også elementer af free jazz  og man kommer til at tænke på navnet Archie Shepp. Christina Dahl har selv komponeret alle numrene, men som det kan høres på cd’en, drejer det sig i høj grad om en gruppepræstation. Knudsen er en begavet guitarist, der kommer med mange overraskelser. Lundgaard på bas og von Lillienskjold på trommer danner sammen en tight rytmesektion.

Optagelserne blev flyttet til et hus på landet, pga en brand i studiet, hvilket har bidraget til en intim stemning og et perfekt samspil mellem musikerne. Kvartetten spiller med en masse frihed og dynamik, det hele lyder meget spontant og kan ikke holdes nede i en bestemt stilart: ikke mainstream, ikke neo bop, ikke ren free jazz. Der er måske en lille smule af alt i denne karrusel.

Et af højdepunkterne på denne cd er blues’en “Lifetile” med masser af rå blues fra guitaristen Knudsen, også det fredfyldte titelnummer “Live’s Carousel” kærtegner øret. I “New Space, New Age” minder Christinaslyd lidt om Gato Barbieri i hans storhedstid. Sammenligninger ligger altid og lurer, men Christina Dahl er særlig enestående, fordi alle lydene fra de omtalte referencer her forener sig til en selvstændig lyd. Lækker CD, kunne nemt blive en Blue Note klassiker, hvis ikke at den rent faktisk lød så modene..

Af Jan Leersum

Anmeldelse fra Jazzweekly.com:

Tenor saxist Christina Dahl must be the love child of Sonny Rollins, as she’s got that same strong, beefy and voluminous sound that is so endearing and enduring. She’s no mere imitation, though as she writes her own material and along with Niclas Knudsen/g, Jesper Lundgaard/b and Espen Laub von Lillienskjold/dr goes both inside and out like a relief pitcher on this album.

Free form pieces such as “Thundering Heart” and the title track reveal and spotlight Dahl’s assertiveness, with kinetic support by Lillienskjold creating sparks of light. The rhythm team creates gentle but forward moving pulses on “Intuitive Spring” and “New Space New Age” which allow Dahl to show her range of dynamics. She broods and rolls in like a swampy fog on “Blue Longings” while going lyrical on “Lifetile” with Lundaard and goes breathy with Knudsen on the ballad “Quest for The True Nightingale.” Just listening to her tone for the entire album is a guaranteed balm for whatever ails you.

Af George W. Harris

Anmeldelse fra Allaboutjazz.com:

Christina Dahl is a very forceful player, guilty perhaps, on occasion, of over- compensating for her femininity. Still, the saxophone has always tended to encourage extremes of expression, from the raucous, macho honking of rhythm ‘n’ blues men such as Earl Bostic and Jackie Brenston, through those Jazz At The Philharmonic “battles” between the giants of yesteryear, all the way to the extended soul searching of John Coltrane and demented declaiming of Albert Ayler.

It wasn’t always thus. Once upon a time folks in their thousands thrilled to the lush, rhapsodic tones of Johnny Hodges, who had nothing to prove, except that he wanted a pay rise.

Dahl wants to express herself. She composes her own material, trying— she says—to “reflect on life, creating musical snapshots of its extremes, contrasts and vulnerability.” She says, “Composing music to me is telling stories.” When performing, she explains the particular story to her audience then plays it.

She produces some quite lovely melodies on occasion but then, seemingly feeling that she has relaxed her guard too far, starts coming on like Godzilla on speed, squawking and blipping as she rips the city and its inhabitants to shreds.

Not always. The session starts out with “Intuitive Spring,” an edgy ballad, which actually contains echoes of Hodges (albeit on tenor). Niclas Knudsen contributes an understated solo on guitar before handing the mike over to bassist Jesper Lundgaard. Then Dahl returns, kept on the straight and narrow by Lundgaard.

“Thundering Heart” has its moments—notably in the statement of the theme—but degenerates into nerve-wracking free form before close of play. Dahl then goes in “Quest For The True Nightingale,” which is nicely lyrical on occasion, with an appropriately folksy feel. Here she plays in more “breathy” mode and Lundgaard puts in some sterling work. Things fall apart before a return to the theme and a deeper exploration of its melody, with some rocking guitar from Knudsen. There follows an inventive “outro” by the leader

In “Lifetile” Dahl ventures cautiously into Coltrane territory but is back in “breathy” mode for the title song, perhaps recalling Ben Webster, who is buried in Copenhagen. Webster had nothing to prove so long as you bought him a drink in the interval.

Dahl won the Ben Webster award in 1994.

Af Chris Mosey

Anmeldelse fra Gaffa.dk:

Forfriskende nyt fra den danske jazzsaxofonist og hendes kvartet

Det er forfriskende at lægge lyttelapper til jazzsaxofonisten Christina Dahls nye album. Både fordi hendes kompositioner er så vel turnerede, og fordi hendes jazzkvartet forløser dem så intenst luftigt. Musikken er melodisk og flerdimensional…den lever i kraft af Dahls eget kraftfulde saxofonspil og i kraft af Niclas Knudsens lyriske guitarspil, Jesper Lundgaards virtuose basspil og Espen Laub von Lillienskjolds fint afstemte trommespil. Der er en god energi i kompositioner og noget forfriskende dynamisk over de fires forløsning af selvsamme. Kvartetten får således musikken til at emme af intimitet, fortrolighed og en nærværende trang til at udforske – og bedre kan udgangspunktet for et jazzalbum egentlig ikke være.

Bedst fungerer de mere lyriske passager dog – eksempelvis de lyriske passager i et nummer som The Quest For The True Nightinggale. Dét nummer er albummets klart bedste. Det er melodisk, har retning og tyngde. Og rummer en fortælling, som for lytteren giver grundlag for eftertanke.

Af Ivan Rod

Anmeldelse fra Jazzfest.dk:

Saftigt swingende orgeljazz af bedste karat i Bispejazz-teltet: Kjeld Lauritsen Trio tilsat krydderi i form af tenorsaxofonist Christina Dahl…

Det blev en forrygende aften og dejligt, at teltet var fyldt, selvom det var mandag. Vi kom i løbet af aftenen ud i mange musikalske verdenshjørner med Kjeld Lauritsens orgelspil som omdrejningspunktet i det hele. Lauritsens følgesvende var guitaristen Per Gade og trommeslageren Søren Frost.

Helt fra start var der fuld damp på triokedlen med kompositioner af både Kjeld Lauritsen og Per Gade. Efter et par numre kom Christina Dahl på scenen. Hun er en fabelagtig saxofonist, som spiller med mange facetter. Jeg fornemmer, at hun hele tiden udvikler sig. I aftes fandt hun perfekt ind i orgeltrioens univers, bl.a. med sin egen komposition ”Precious” skrevet til sine piger. Senere spillede hun duo med Lauritsen i klassikeren ”Cry Me a River”. Følsomt og hjertegribende, så det gav gåsehud.

Herefter var det Martin Preislers tur. Den tidligere aarhusianer er altid en oplevelse, og bl.a. Serverede han en fornem fortolkning af Kjeld Lauritsens nummer ”February Blues”, og som afrunding på første afdeling spillede hele kvintetten ”Sweet Georgia Brown” i en dejlig sumpet udgave, hvor Søren Frost er ekspert i at skabe det rette New Orleans-fundament.

I anden afdeling var Søren Frost igen i centrum med sin velkendte tamburinsolo. Han er en mester i at bruge tamburinen samtidig med trommesættet. Blandt trioen s egne numre i anden afdeling husker jeg især en fantastisk lækker, råswingende udgave af ”Mack The Knife”. Herefter kom begge solister tilbage, Christina Dahl bl.a. med ”Lovely Angel” skrevet til Ed Thipgen.

Mod slutningen fandt hele holdet sammen i en jazzet udgave af Jimi Hendrix’ ”Up from Skies”, og så var der ellers varmet op til den store finale.

En dejlig mandag aften i teltet på Bispetorvet. Jeg kan kun anbefale at gå til de kommende dages koncerter med Kjeld Lauritsen, som i løbet af ugen optræder med flere forskellige konstellationer.

Af Lars Borup

Anmeldelse fra Bornholms Tidende, 24/3 2014:

Anmeldelse fra Helsingborg Dagblad, 27/3 2014:

Livet är en karusell. Ibland går det så långsamt att man undrar om upplevelsen ens var värd biljettpriset, andra gånger så snabbt att man inte lyckas kliva av innan man kräks av åksjuka. En banal sanning? Rentav en kliché? Kanske. Men när den danska jazzsaxofonisten Christina Dahl skriver en låt på temat låter det inte banalt alls.

Den lunkande melodin i ”Life’s carousel”, som också är titelspåret på hennes senaste skiva, låter precis som ett knippe alldagliga sysslor. Att gå upp, dricka kaffe, gå till jobbet. Tills allting spårar ur. Saxofonen kastar sig ut i ett kaotiskt solo och utan att märka det har man bokat in trettio möten och en tvättid samma dag som mormors 80-årsfest.

Christina Dahl och hennes trio, som numera är utökad till en kvartett, berättar gärna den sortens historier. Detaljerna får man kanske fylla i själv men narrativens konturer finns där redan från början, i pendlingen mellan spänning och förlösning, kaos och harmoni.

Påminner till exempel inte ”The quest for the true nightingale” lite om H.C. Andersens saga om kejsaren och näktergalen? Och låter inte delar av ”Thundering heart” som ett oväder som närmar sig? Christina Dahls saxofon är en utmärkt berättare. Hennes fylliga och robusta spel har en stark dragning mot det melodiska och har lika mycket gemensamt med en romantiker som Jan Garbarek som med 60-talets stora frijazzsaxofonister. Vid sin sida har hon tre distinkta röster som gärna spelar mer än biroller. Inte minst Jesper Lundgaards klara basspel är en glädje att höra.

af Jenny Petersson og Hannes Grönberg

Anmeldelse fra Jazzbloggen (jazznyt.blogspot.dk), 9/4 2014:

Det ligger der foran os. Hvad er det? Det ser kaotisk ud. Livet. Det ligner pludelig noget for så, at forsvinde og blive til noget andet. Saxofonisten Christina Dahl har valgt livets karussel – Life’s Carousel – som overskrift for hendes 11. album. Der er sket et par ændringer i forhold til triopladen fra 2010. Hun har beholdt bassisten Jesper Lundgaard og ind er kommet guitaristen Niclas Knudsen og trommeslageren Espen Laub von Lillienskjold. Musikken er ikke flydende og letfordøjelig. Der er knaster som dem man møder i hverdagslivet. Der er en stemning af opbrud. Christina Dahl er på vej.

I pressematerialet står der at Dahl altid fortæller om historien bag numrene ved hendes koncerter. Dem får vi desværre ikke med på CD’en. Her kan man så tænke sig til den smerte hun måtte gennemgå for, at komme frem til nummeret Thundering Heart. Man kan  tænke sig til den stemning hun var i, da hun lavede Quest for The True Nightingale, der starter aftenhyggeligt for så at gå over i Ornette Colemanbataljer og afslutte med hyggen igen. Dahl er en historiefortæller på saxofonen. Der er ofte tydelige budskaber. Andre gange undres man…og det er vel meget godt, at der ikke er svar på alt?

af Niels Overgård

På eit tidlegare album stod den danske saksofonisten Christina Dahl fram i eit tigersprang på omslaget. På det siste albumet «Life’s Carousel» er framtoningen mindre militant, men med musikken sin fyller ho eit stort album i band med Nicklas Knudsen på gitar, Jesper Lundgaard på kontrabass og Espen Laub von Lillienskjold på trommer. Tidlegare har ho også samarbeidd med Marilyn Mazur, og ho har skrive dei åtte låtane som ho med stor kraft framfører på tenorsaksofon.

Vi får vite at bandet på grunn av brann i studio måtte evakuere til eit hus på landet, noko musikken ikkje har teke skade av. Låtane spenner over eit vidt spekter, Dahls saksofonspel har ein eigen patos i seg, den framifrå gitaristen Niclas Knudsen kjenner vi frå fleire band, og trommeslagar Jesper Lundgaard er ein sikker gjest på norske jazzscener. I 2010 debuterte Christina Dahl med albumet «Now Is Now», og med «Life’s Carousel» leverer ho sitt truleg beste album.

af Roald Helgheim